Sven Aulin

Kyrkoherde i Åhus (L). Född 11 februari 1720 i Bösarp (M). Död 23 april 1810 [Carlquist 12 s. 167].
Efter det att kyrkoherden i Åhus, Viby och Rinkaby Johan Bjugg hade dött 1767 anmälde sig kyrkoherden i Igelösa Sven Aulin som sökande till Åhus pastorat med följande motivering: "Drivfjädern härtill har varit den höga kongelig nåd konung Karl XI beviste min saalig fars morfader Herr Prosten Casten Rönnow, som undfick donationsbrev för sina efterkommande på bemälte pastorat och ehuruväl detta för oss viktiga dokument blivit långt för detta genom något besynnerligt tillfälle förlorat, har likväl alltid Hörvörd. Domc. av ömmaste och prisvärdaste hjärtelag för släkten aldrig gjort någon svårighet därvid utan låtit förbliva vid gammal plägsed... Och efter min farfader Olof Aulin var den förste som uppbar frukten av samma dyra kongelig nåd medelst gifte med salig prosten Rönnows dotter, så gör jag såsom en descendent på fäderne det säkra hoppet att få vara vid detta tillfälle i nådig åtanka." Casten Rönnows fem närmaste efterträdare hade alla genom konservation blivit kyrkoherdar i Åhus, men detta var första gången som någon gjorde direkta arvsanspråk på pastoratet. En besvärande omständighet var att inget annat donationsbrev kunde företes än det som gällde Hernestads gård, bröllopsgåvan från Karl XI till Christina Rönnow. Eftersom Sven Aulin inte kunde vänta sig att komma i besittning av både pastorat och gård, träffade han en överenskommelse med Johan Erasmus Bjugg, den avlidne kyrkoherdens äldste son. "Larifari" berättar härom: "Man förmådde Bjugg att avsäga sig pastoratet till förmån för Sven Aulin mot en summa penningar under namn av lån, för vilket Hernestad för säkerhets skull skulle förpantas på 99 år. Affären uppgjordes vid ett dryckesgille då Bjugg befann sig i en upprymd sinnesstämning."
Mycken oklarhet rådde om vad som verkligen innefattades i det som Karl XI uppgavs ha förlänat Casten Rönnow, och tvivelsmål framfördes också om arvsrätt till pastoratet någonsin beviljats. ... Sven Aulin lovade emellertid att om han blev kyrkoherde hålla en präst i endera socknen [Viby och Rinkaby] som kunde sköta alla ämbetsgöromål och hålla predikan i rättan tid, och skulle det vara honom "ett nöje att genom denna anstalt bidraga till församlingarnas förmån och sitt eget sinneslugn så mycket hellre som han visste sin skyldighet vara icke mera se sin än deras förmån till godo."
Sven Aulin ansåg sig i egenskap av dottersonson till Casten Rönnow böra ha företrädesrätt till Åhus pastorat. Lika nära avkomling till denne var emellertid dotterdottersonen magister christian Castenberg, som också han anmälde sitt intresse för tjänsten. Med hänsyn till ålder och andra meriter förordade domkapitlet Sven Aulin, som Kung. Maj:t 1768 utnämnde till kyrkoherde i Åhus, Viby och Rinkaby.
Några år senare förnyade Gustav III 1777 på Sven Aulins begäran det sedan länge förkomna benådningsbrevet på ärftlig rätt till Åhus. "Larifari" har en lång berättelse härom: "Ett intyg uppsattes och undertecknades av de äldste medlemmarne i pastoratet, vilka under edlig förpliktelse försäkrade att ett dokument funnits, som innehöll Karl XI:s förläning av Åhus pastorat åt kyrkoherden Casten Rönnows avkomlingar i evärdeliga tider. Detta intyg inlämnades till konung Gustav III jämte en 'historisk' relation om den stora fara ur vilken Casten Rönnow genom sin rådighet räddat konung och rike. Ävenledes framhölls den pietet varmed Aulinska släkten sökte vidmakthålla minnet av den oförgätlige konungens räddning eller med andra ord den märkvärdiga skorstenen, å vilken Aulin låtit anbringa en inskription på latin med gyllene bokstäver. Det var icke underligt att en konung med Gustav III:s upphöjda och ridderliga sinne skulle respektera Karl XI:s konungsliga försäkran, om än vilande blott på en tradition. Dessutom bearbetades konungens bevågenhet för Aulinska släkten även på enskild väg. En son till prosten Aulin vid namn Casten, uppkallad efter Rönnow, tjänstgjorde som konungens handsekreterare. Denne Casten Aulin, sedermera kommissarie i kammarrätten, medverkade i sin mån till sin släkts fördel. År 1777 meddelade konungen nådig konfirmation på Karl XI:s förmodade förläning av Åhus pastorat till Casten Rönnows descendenter, tillerkännande företrädesrätten åt Aulinska grenen. Det företedda intyget angående donationsbrevet nedlades jämte relationen om Karl XI:s räddning i kongl riksarkivet för att såsom historiska urkunder där förvaras, men även dessa dokument lära ha spårlöst försvunnit."
Åhus är ett av de tre "arvspastorat" som funnits i Sverige. De båda andra var Annerstad i Växjö stift och Vessige i Göteborgs stift. Alla fick på tvivelaktiga för att inte säga falska grunder sina privilegier stadsfästa av Fredrik I år 1750. I inget av de tre fallen har något originaldokument någonsin kunnat uppvisas, varför kungarna måste ha varit vilseledda när de på 1700-talet stadsfäste tidigare förment givna privilegier. Detta framgår klart av de utredningar som gjordes i samband med arvspastoratens avskaffande. Åhus upphörde att vara arvspastorat den 29 september 1854. [Carlquist 12 s. 166 f]
Sven Aulin svävade en gång som gosse i uppenbar livsfara. Då Bösarps prästgård brann 1726 var föräldrarna borta och den sovande sexåringen skulle ha blivit innebränd om inte några behjärtade personer hade tagit sig in i huset och kastat ut honom genom ett fönster inlindad i sängkläderna.
Han gick i Malmö skola, blev student i Lund 737, disputerade 1744, prästvigdes 1745 till medhjälpare åt sin svåger andre stadskomministern i Lund, sedermera kyrkoherden i Hammarlöv Petrus Darin. Han kallades 1750 till kyrkoherde i Igelösa och Odarslöv. Efter många år i det pastoratet lyckades han 1768 bli kyrkoherde i Åhus, Viby och Rinkaby och några år senare få kunglig bekräftelse på arvsrätten till pastoratet. 1784 blev han prost över egna församlingar. 1805 avstod han pastoratet åt sonen Per, men efter dennes död 1809 återtog han det, 89 år gammal, mot skyldighet att hålla vice pastor. Han blev 90 år.
Annexförsamlingen Viby bytte under Sven Aulins tid namn till Gustav Adolf efter den 1778 födde kronprinsen. Namnändringen föranleddes av att socknens ledande man Nils Svensson i Håslöv, ledamot av sex riksdagar, fått stå fadder vid kronprinsens dop och i samband därmed erhållit tillstånd att fästa dennes namn vid sin hemsocken.
Sedan sonen Per 1776 hade blivit prästvigd och 1787 blivit utnämnd till vice pastor skötte far och son gemensamt Åhus pastorat "likson tvenne samkonungar i en ynglingaätt". Fadern kallades "patriarken i Åhus" och "man nämner ännu [1883] de gamle 'Aulinerna' med viss respekt för deras minne". [Carlquist 12 s. 166 f]
Gift 5 juni 1750 i Igelösa (M) med Dorothea Margareta Hultén. Född 9 oktober 1720 i Igelösa (M). Död 15 april 1797 i Åhus (L) [Carlquist 12 s. 168].
Far: Petrus Hulteen. Kyrkoherde i Igelösa (M) [Carlquist 12 s. 168].
Mor: Helena Farenhusen.
Barn:

Petrus "Per" Aulin. Kyrkoherde i Åhus (L). Född 4 oktober 1751 i Igelösa (M) [Cawallin 5 s. 45.]. Död 21 april 1809 i Åhus (L) [Carlquist 12 s. 168]. Student 1768, prästvigd 1776, vice pastor i Åhus pastorat 1787, kyrkoherde genom faderns resignation 1805. Prosten Schewenius höll tal vid hans begravning och berömde honom "såsom en wärdig religionslärare".

Berenth "Bernt" Aulin. Pastor i Sörby (L) [Cawallin 5 s. 45.]. Född 2 juni 1753 i Igelösa (M). Död 22 januari 1822 i Sörby (L) [Carlquist 12 s. 168].

Helena Katrina Aulin. Född 30 juni 1760 i Igelösa (M). Död 3 februari 1835 i Kristianstad [Carlquist 12 s. 168].