Olle Åhs om Sam


Utdrag

HÖGSKOLAN FÖR LÄRARUTBILDNING I STOCKHOLM

Institutionen för pedagogik

Olle Åhs


ÖREBROGYMNASTIKENS IDÉMÄSSIGA BIDRAG TILL UTVECKLINGEN INOM SVENSK GYMNASTIK 1912-1950

Avdelningen för idrottspedagogisk forskning HLS/GIH

Uppsats för licentiatexamen september 1989

ISBN 91-7656-217-4

Kapitel 10.

SAM ADRIAN

Fortsättningsvis skall de främsta drivkrafterna bakom örebrogymnastiken beskrivas närmare. Nestorn i denna exklusiva skara var Sam Adrian.

10:1

Uppväxt och anställningar

Karl Fredrik Samuel Adrian föddes i Voxtorp, Kalmar län den 22 maj 1882. Fadern var lantbrukare medan modern (f Rossander) kom från en släkt med bl a flera sjökap­tener. Enligt Greta Adrian ville Sam Adrian som pojke bli sjöman, något som modern emotsatte sig. Då fadern dog medan Sam fortfarande var i pojkåren flyttade hon med sina två söner till Lund där Sam Adrian, som ansågs besvärlig, fick bo hos farfadern, en präst som tog emot inackorderingar vilka ansågs "svåra". Enligt Greta Adrian hade han ej något bra förhållande varken till farfadern eller modern. Skoltiden avslutades med stu­dentexamen 1902.

Efter gymnasieåren tillbringade Adrian en tid i Tysk­land för språkstudier (1903), återvände därifrån året efter varpå militärtjänstgöring följde (1904-06). Han blev underlöjtnant vid Kungliga Kronobergs Regemente 1906 och utnämndes till löjtnant 1911.

Sin gymnastiklärarbana inledde Adrian med att genomgå Gymnastiska Centralinstitutet (1906-09). Under studie­tiden vikarierade han vid ett flertal skolor i Stock­holm, bl a Kungsholmens Realskola, Södermalms Högre Allmänna Läroverk, Katarina Realskola, Djursholms Sam­skola och Kungliga Blindinstitutet vid Tomteboda där han även fick tjänst (april 1910) . Samma år återfinner vi Adrian som ledare för skjututbildningen vid Beskows­ka skolan i Stockholm, liksom ledande repetitionskurser i gymnastik för folkskollärare i Visby och Huskvarna. Till lärare vid Örebro Högre Allmänna Läroverk utnämn­des han i november 1911, en anställning som påbörjades året därpå.

Sam Adrian tjänstgjorde vid Karolinska Läroverket i Örebro mellan 1912-1945. Han var tidvis tjänstledig i betydande omfattning. Orsakerna var flera, bl a deltog han i kommittén för GCI:s omorganisation (1913-1918). Han tjänstgjorde dessutom som inspektör i Örebro Län avseende folkskolornas gymnastik. 1917 gifte han sig med Greta Adrian, född Borg. De fick tre barn tillsam­mans. Under större delen av sin yrkesverksamma period var Adrian hårt engagerad i den frivilliga gymnastiken såväl lokalt som på riksplanet, liksom flitigt verksam som debattör i gymnastiska spörsmål. 1922 erhöll han Svenska Gymnastikförbundets förtjänst-medalj i guld.

Efter pensioneringen 1945 tycks Adrians verksamhet inom föreningslivet upphört liksom hans tidigare debattlus­ta. Han ägnade sina sista år åt hemmets angelägenheter och åt skötsel av den egna trädgårdstomten. Han avled den 14 juni 1956 (i hjärtinfarkt vid arbete i trädgår­den). Sam Adrian blev 74 år.

10:2

Personlighet

För att få en tydligare bild av Sam Adrian är det nöd­vändigt att gå till människor som upplevde honom på nä­ra håll. Greta Adrian har berättat hur hon lärde känna honom, hur många gemensamma intressen de delade, hur många för henne nya synpunkter han hade och att hon av sina vänner blev avrådd att gifta sig med honom, bl a på grund av att han varit gift tidigare. Hon fann att många skällde på honom. Hon har berättat om Sam Adrians brist på smidighet men också om hans initiativkraft och skaparförmåga:

"Men han hade en förmåga, eller kan jag säga, hans ­stora brist var att han kunde inte säga till på ett smidigt sätt, utan han stötte sig med gymna­stiklärarkåren, som retade honom. Han sa ganska oförblommerat, att de är så dumma, alla dessa som blir gymnastiklärare, så de begriper ingenting och de kan ingenting och de står och stampar på samma ställe. Vi ger fasen i dem, nu ska vi gå våra eg­na vägar osv. Så det var han som tog initiativ till allt som vi gjorde här och stimulerade både mig och tack vare honom fick Erik Lindén tillfälle att få gratislektioner av lärare på Karolinska Lä­roverket, så han fick komma in på Gymnastikinsti­tutet, och talade väl om honom osv."

En skämtsam episod belysande Adrians förmåga till "raka besked" illustreras av följande lilla händelse, skild­rad av major Winroth i Svenska Gymnastikförbundets ju­bileumsskrift 1929 (25-årsjubileum). På sin rundresa till olika gymnastikledare i landet skriver Winroth om sitt möte med Sam Adrian i Örebro. "Först visade jag film. Adrian stod bredvid mig och tittade på, huru förbundets Kinobox automa­tiskt trollade fram den ena tavlan efter den and­ra. Så sade han: 'Ganska bra film det här, men en uridiotisk text' och jag var tvungen att svara: Det var tråkigt det, kära du, ty det är jag som har författat den. Nå, jag fick ju tillfälle att ge igen litet, ty sedan det varit sammanträde kom Adrian ganska stolt fram till mig och frågade: 'Nå, vad tycker du? Då kunde jag svara: Jovars, klubban sköter du utmärkt, men tror du inte att de arma ombuden skulle vilja yttra sig också?'”

Om Adrians sätt att handskas med sina elever berättar Greta Adrian följande: "Somliga pojkar dyrkade honom, och större flerta­let av dem hatade honom, men han fick sådan kläm och pli på dem Han var mycket sträng. När han kom till Karolinska Läroverket, så hade de haft en gymnastiklärare där som var brutal, och det var grabbar som gaddade sig samman och skulle ställa till spektakel för alla lärare, och vilket de ock­så skulle försöka med Sam, men se det gick inte... Alltså han gick alltid fram för bryskt." En gammal elev till Adrian, Hans Davidsson, har berättat att han hade honom som lärare i realskolan mellan 1912-1914 och om någon beträdde gymnastiksalsgolvet utan gymnastikskor på fötterna fick vederbörande stryk. Med stigande ålder kom han dock att förändras. Sålunda berättar Greta Adrian: "Under årens lopp så mjuknade han och blev annor­lunda mot sina skolpojkar. Det skulle aldrig falla honom in att daska dem i baken med ett ridspö el­ler att gå bryskt tillväga. Pojkarna lärde sig att tycka väldigt bra om honom, han tog dem med humor.”

Författaren Erik Hjalmar Linder,som hade Sam Adrian som gymnastiklärare under skoltiden i Karolinska Läroverket skriver: "Sam Adrian hade annars pedagogiska ambitioner som sträckte sig långt bortom kroppsövningarna. Lek­tionen kunde plötsligt avbrytas, truppen fick sitta ner för att lyssna till någon liten föreläsning i allmän livskunskap - gärna med exempel från Albert Engströms författarskap,som Adrian djupt beundrade."

Tackorden över Adrian i Karolinska Läroverkets årsbok 1945, samma år som han pensionerades, innehåller föl­jande passage: "Vid bedömningen i kollegiet av eleverna har'hellre fria än fälla' varit ledstjärnan för honom till den grad att den ibland fjärmat honom fråndet praktiskt möjliga. Men ingen har kunnat miss­taga sig på de ideella motiv som präglat hans ståndpunktstagande. För detta och för sitt öppna och glada sätt har han värderats av alla."

Kommentar: Ovanstående episoder antyder en "kärv" personlighet med svårigheter att smidigt anpassa sig till sin omgivning,men som dock med åren mjuknar, inte minst i sitt sätt att handskas med sina elever. Samtidigt finns där en klarhet, ärlighet, oräddhet och handlingskraft som känns befriande. Här är en människa som vet vad hon vill och som rädes vare sig "fan eller trollen". Av kollegor kunde Adrian benämnas "årsmötets salt" som i en artikel refererande Svenska Gymnastikförbundets års­möte 1922 där han pläderade för en bantning av för­bundets styrelse (se även Adrians artikel i frågan, re­fererad nedan) och från det som Greta Adrian berättat om deras äktenskap framgår att han var ett ovärderligt stöd gentemot oförstående kollegor i hennes arbete att utveckla den manliga gymnastiken.

Adrian tycks inte enbart varit begåvad med ovanstående egenskaper. Han var också i besittning av kreativitet och administrativ förmåga som dokumenterats i hans ar­bete inom Örebro Läns Gymnastikförbund och Örebro All­männa Gymnastikavdelningar. Enligt Greta Adrian var det han som kom med idéerna och utan honom hade man aldrig nått så långt som man gjorde.

10:3

Gymnastikläraren

I nedanstående belyses endast i korthet Adrians arbets­situation som gymnastiklärare. Några jämförande studier med andra manliga lärares insatser i det dagliga skol­arbetet har ej gjorts.

Gymnastikundervisningen på Karolinska Läroverket regle­rades vid Sam Adrians tillträde 1912 av 1905 års läro­verksstadga. Denna undervisningsplan innebar i korthet att tyngdpunkten var lagd på den lingska gymnastiken med inslag av skytte, fäktning, lek och vissa idrotts­aktiviteter, t ex fri idrott. Varje år redovisades un­dervisningsinnehållet i den årsbok som utkom i slutet av varje vårtermin. Där finns således uppgifter om un­dervisningens innehåll, avdelningarnas storlek samt re­dogörelser för vad man sysslat med inom den frivilliga gymnastiken och idrotten under läsåret. Adrians under­visningsskyldighet var i allmänhet 26 lektioner per vecka. Så hade han exempelvis läsåret 1913/14 24 timmar gymnastik och två timmar fäktning. Eleverna var uppde­lade på sex avdelningar med fyra övningstillfällen var­dera. Avdelningarnas storlek var: 1: a avdelningen 179 elever, 2:a avdelningen 174 elever, 3:e 97. Den minsta avdelningen innehöll 48 elever. I årsboken från 1916­-17 beklagar Adrian det stora elevantalet i avdel­ningarna (framför allt vad gäller de lägre klasserna) vilket han menar försvårar möjligheten till individuel­la rättelser liksom det inskränker rörelsevalet.x

Skjututbildningen (gymnasiet plus sista klassen i realskolan) bedrevs på eftermiddagarna varje höst, från slutet av augusti till och med en vecka in i september. Skjutövningarna upphörde 1917 vilket kommenterades av Adrian med att deras syfte ej i första hand var mili­tärt utan att de i stället var betydelsefulla ur friluftssynpunkt. Han påpekar i sammanhanget att dessa skjutövningars uteslutande borde ge möjlighet att ett visst antal heldagar alternativt halvdagar kunde utnyttjas för fysisk fostran. (Denna tanke manifes­terades senare i läroverksstadgan från 17 september 1933 där begreppet - friluftsdag - fastslogs.)

Undervisningen blev efter hand mer omfattande och fler aktiviteter tillkom. Adrian började således efter ett par år ge instruktioner i skidlöpning liksom att ordna tillfällen för skridskoåkning. Det ombesörjdes också att eleverna fick möjlighet att ställa upp i de av IFK Örebro anordnade skidtävlingarna för skolungdom och det arrangerades utflykter till Kilsbergen liksom fjällre­sor till Storlien. Följande bollspel praktiserades: korgboll, fotboll och hövdingeboll liksom det gotländska pärkspelet. Under­visningen inrymde även lek och det omtalas att lekar och lekformer varit inlagda i de flesta dagövningar för samtliga avdelningar.

Gymnastikundervisningen kommenterades i årsredogörel­serna i allmänhet med: "Inflytandet på lärjungarnas kroppsutveckling har varit gott."

10:4

Gymnastikledare

Sam Adrian tycks ha varit en boren föreningsmänniska. Otaliga är de kommittéer, förbund och föreningar som han deltagit i. Inom den frivilliga gymnastiken var han med och startade Västmanland-Närkes Gymnastikdistrikt 1917 (där han deltog i styrelsearbetet som vice ordfö­rande). Vid bildandet av Örebro Läns Gymnastikförbund 1926 var Adrian den självklare ordföranden (han hade redan i det tidigare förbundet varit den drivande kraf­ten), ett uppdrag som han innehade till 1943. Samma år som Västmanland-Närkes Gymnastikdistrikt bildades del­tog han i skapandet av samarbetsorganisationen ÖAGA, Örebro Allmänna Gymnastikavdelningar, där han kvarstod som ordförande till 1939.

Inom Svenska Gymnastikförbundet var Adrian styrelsele­damot under 20- och 30-talet. Han deltog bl a i ett kommittearbete i början av 1930-talet för ett even­tuellt införande av den internationella turngymnastiken i Sverige. Mellan 1915-1918 var han ledamot i kommitten för GCI:s omorganisation och mellan 1913-1923 var han styrelseledamot i Svenska Gymnastikinspektörs­sällskapet.

Praktiskt ledarskap inom den frivilliga gymnastiken praktiserade Adrian dels i Karolinska Läroverkets gym­nastikförening, vars elitavdelning han ledde från 1912 till 1933, dels i de arbetargrupper han lyckades få igång 1912.I AGF:s festskrift till 10-årsjubileet be­rättar han om dessa avdelningar, som på grund av hans inkallelse till militärtjänst i samband med första världskriget måste upplösas. Motståndet han mötte mot frivillig gymnastik för kroppsarbetare kom från flera håll.

"När år 1912 för första gången här i staden tanken på gymnastik för kroppsarbetare fördes fram var det många svårigheter som funnos för densammas förverkligande. Med ett fåtal undantag ställde sig arbetsgivarna oförstående när det gällde medverkan att komma till tals med personalen. Med kännedom om värnpliktstidens gamla militärt betonade gym­nastik voro vederbörande själva inte i alltför hög grad hågade att ge sig med. Och när det gällde att få lokaler upplåtna, voro den tidens skolförestån­dare ingalunda utan vidare villiga att släppa till sina gymnastiksalar." (Sam Adrian i Festskrift med anledning av AGF:s 10-årsjubileum 1927.)

Av döma från protokoll från ÖAGA och Örebro Läns Gym­nastikförbund gällde Adrians arbete inom den frivilliga gymnastiken inte enbart att befrämja gymnastikens ut­bredning. Under hans tid anslöts organisationerna till olika föreläsningsinstitut och det propagerades för bokläsning liksom vikten av friluftsliv vid sidan av den gymnastiska träningen. Länsförbundet arbetade en period med ett förslag om att uppföra enkla sportstugor som skulle kunna ge gymnasterna möjlighet till natur­vistelse för en billig penning. Man ordnade kurser i orientering och "första hjälpen". Adrian tycks i sitt föreningsarbete varit besjälad av en sann folkbildningsambition. I de gymnastikfester eller kurser där Adrian deltog som arrangör förekom alltid antingen konstnärliga inslag, ofta i form av sång­framträdanden, eller föredrag om aktuella allmänmänsk­liga ämnen.

10:5

Författarskap

Sam Adrian publicerade sig flitigt i gymnastiska spörs­mål. Tidvis var han även en mycket intervjuad person. Vad gäller artiklar i gymnastikens metodik kunde de handla om förslag till dagövningar, förslag till hur redskap kan användas i folkskolor utan gymnastiksal, om nedhoppsteknik vid plint, häst och bockhopp eller för­slag på avspänningsövningar (tillsammans med Greta Adrian).

Som debattör uppehöll sig Adrian under 1910-20-talet i första hand vid gymnastikens innehåll och utveckling. På 30-talet kretsade hans intresse i större utsträck­ning omkring pedagogiska problem i stort och gymnasti­kens plats i en större uppfostringsstrategi. Han släpp­te dock inte helt gymnastikens innehåll utan pläderade under denna tid för gymnastikens närmande mot konsten. Hans debattlusta tycks ha avtagit på 1940-talet, vari­från inte några inlägg av Adrian kunnat spåras.